juliadetextra

Skulle berätta varför vi blev skrämda och det ska jag göra nu.

Allt började med att jag ringde Julia för att fråga vad man skulle fråga först när man spelar anden i glaset och så berättade hon o så skulle vi ringa efter att vi kört det så ja. Jag och Rebecca körde anden i glaset och allt gick fint, anden gick inte så fort så tror det var vi som tryckte men jaja. När vi spelat klart gjorde vi popcorn på spis och satte oss framför film. Och då ringde Julia min mobil (men jag hade ingen vibration så jag kände inte), så hon ringde Rebeccas mobil och så svarade jag och hon frågade om hur det gick, och jag berättade vad Anden sagt. Så sa hon att hon och Johanna skulle hem och kolla film o så, så vi la på (hörde att dom var ute).

Under tiden vi snackat fick jag sms om att jag hade två missade röstmedelanden så jag lyssnade på det och helt plötsligt sa rr " det knackar på fönstret julia" och jag sa "nejdå, det gör det inte". När jag lyssnat klart på röstmedelanden så hörde jag någon knacka svagt på fönsterrutan på andra sidan huset (sidan), en till knackning kom 5 sek efter likasvag den.. Det blev tyst i 30 sek så vi trodde det inte det var något förens det började knacka vid fönstret precis JÄMTE oss. Vi började skrika och sprang upp för trappan (jag välte ner en tavla som hängde på väggen) vi sprang upp ytterliggare en trappa och låste in oss på toaletten. Jag var så rädd att jag var tvungen att kissa likaså Rebecca.. Jag ringde som en galning till Rebeccas syster och sa att hon var tvungen att komma hem fort för någon knackar på fönsterrutorna och Rebecca ringer Julia och säger att någon knackar på fönsterrutorna.

 Vi satt inne på toaletten ett tag och pratade om vad det kunde ha varit när handtaget till ytterdörren trycktes ner (vi var ensamma hemma och trodde det var Rebeccas föräldrar som kommit hem), dörren öppnades och vi hörde steg där nere men ingen sa " heej, vi är hemma" INGEN. Det blev helt tyst, inga steg hördes och paniken inom oss ökade. våra hjärtan slog i hundranittio. det var fortfarande tyst. och helt plötsligt hördes "bank,bank,bank,bank" hårda klampande fotsteg uppför trappan var påväg mot oss. paniken inom oss ökade ännu mer. våra hjärtan slog nu i femhundrasextio. Jag stod med filten framför mig och höll för öronen medans rr stod och lyssnade vid dörren. När stegen var precis utanför våran dörr så blev det helt tyst igen. Vi va skit rädda för vi visste inte vem det var som var på andra sidan dörren. Vi kollade på varandra och då helt plötsligt tryckte personen på andra sidan dörren ner handtaget, och panikslaget började vi skrika som aldrig förr och helt plötsligt hörde vi Julias skratt, vi låste upp och öppnade dörren och pustade. Utanför dörren stod Julia och Johanna! 

ALDRIG I HELA MITT LIV HAR JAG VARIT SÅHÄR RÄDD, ALDRIGALDRIGALDRIGALDRIG!!